Sofia

Så hur var kreta då? Mjodå, det funkade att vara borta i två veckors hundraprocentig avslappning faktiskt. Jag vågar nästan erkänna att jag inte längtade hem en endaste gång.
Däremot längtade jag otroligt mycker efter mina små svenska människor där hemma. För kompisar klarar man sig verkligen inte utan har jag märkt.

Så, alltså att gå ifrån full avslappning till ett tomt hus med antagningsbesked hit och dit, stökigt rum och äckliga tvestjärtar i brevlådor var ingen vidare höjdare. Som tur är så kom hjältarna amanda och malva och räddade upp mig med lite cupidosallad och allmänt chill i stadsparken.


Damn att sommaren börjar ta slut förresten. Eller ja, helt slut är den ju inte. Den berömda survivor-weeken på Möja måste faktiskt äga rum också. Och den kan jag inte säga att jag inte längtar till. Fan vad kul vi kommer ha!

Nej, nu ska jag in i dunklet av mitt helt nersläckta extremt tomma hus och försöka hitta till kylen. Magen kurrar.


Bye fuckers.