Kreta nästa.
Sista dan nu här hemma i det här ljuvliga Sverige alltså.
Vet inte riktigt om det känns bra eller dåligt. Piss för att jag inte kommer få se mina små fina vänner på ett alldeles för långt tag. Kanon för att min albinohud förhoppningsvis inte kommer att existera när jag återvänder. Sen så är det ju ganska skönt att bara släppa tyglarna från allt och bara komma bort ett slag. Rensa tankarna lite helt enkelt. Behövs ibland. Speciellt när man har ungefär tvåmiljarderetttusentvå olika tankar i skallen som bara simmar fram och tillbaka bland (enligt sandra) de få hjärnceller jag har kvar.
Jaja. Jag kommer i alla fall inte dricka nu på sisådär sju dagar. Det brukar ju vara så när man tar penicellin vad jag har förstått. Det suger ju lite i för sig. Men lite nyttighet har nog ingen dött av.
Två veckor är en ganska hög siffra när det gäller att åka bort om ni frågar mig. Speciellt om man ska åka bort med sin mor och far. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis. Jag får väl ta och bli vän med någon jobbig och helt och hållet oförståelig dansk att sitta och diskutera skit med på kvällarna. Typ så är väl planen i alla fall.
Även om jag ser ganska så negativt på den här resan så kan det väl ändå inte vara så farligt? Visst, jag vet redan nu att jag kommer att kyssa marken så fort jag kliver av det där planet och är hemma i Sverige igen, men jag menar två veckors sol och bad, lite god mat och ja kanske lite trevliga greker, om man har tur, kan väl ändå inte bli så misslyckat? Hoppas inte det i alla fall. Fast jag får nog ändå vara beredd på en alldeles för stor mobilräkning den här månaden...
Menmen jag säger väl typ något i stil med Efharisto (...) så länge så skriver jag några rader så fort jag kommer hem. Om jag inte hittar något internetcafé att slösa lite pengar på vill säga.
PUSS!
