"Högt tempo i en tät timme"
Adams-Rays spelning blev rena hitkavalkaden. Han har hittills bara ett album i eget namn, men av publikreaktionen skulle man kunna tro att varje låt toppat alla tänkbara listor. Hans styrka som låtskrivare är förmågan att ohämmat blanda olika influenser, från ösig Motownsoul och 60-talsrock till dansant indiepop och melodisk hiphop, och samtidigt inte låta som någon annan än sig själv. Refrängerna är som häftklister och hans hängivenhet och euforiska inlevelse på scenen gör dem än starkare.
De personligt färgade texterna är en stor del av behållningen av Adams-Rays låtar. Det var därför synd att sången inledningsvis nästan helt drunknade under instrumenten. Efter den något lugnare Förlåt att jag aldrig sagt förlåt och en rapduell med gästartisten Professor P blev dock ljudbilden och därmed spelningen bättre.
Adams-Ray och hans musiker bjöd på fullt ös från första stund. De lite lugnare låtarna, som första extranumret Voyeuren, blev på så vis välbehövliga andrum. Under en så här kort spelning – mindre än en timme – fungerar dock det höga tempot bra, och allsången i avslutande Gubben i lådan var lika maffig som välförtjänt.
Av: Stefan Warnqvist [email protected] (skribent i unt.se)
