orklös.


Vilken jävla pers till helg.

Ojojoj.
Ja, man kan faktiskt säga att min helg tog slut först idag.
Varför? Jo, för att:

I Lördags spelade jag först fotboll på Luciacupen i Diös-hallen. Kom dit för att förlora två matcher och spela en oavgjord.
Sedan bar det av hemåt, firandet av broder startade sakta men säkert. 

Framåt en sju-tid, bar det av in mot stan. Hem till söta eriksson, som tog emot en med roligt filmtittande.
Runt tio-tiden, efter att ännu en sandra klivit över tröskeln till sandras underbara lägenhet, så bar det av mot krogen.
Dunka musik, lyckas få sandra att bli full, fula sig med okänt folk, dansa som fan med det nyfunna dansteamet (bestod av en sofia, en sebastian, en ken å en andreas) och annat fyrisfolk, få i sig en och annan drink och må allmänt super.

Runt tre-tiden började sofias hjärna koppla till hemresan.
Sista bussen gick för en halvtimme sedan.
Aj.
Tack vare eriksson fick man låna ena sidan av hennes dubbelsäng i ca 2 timmar, för att sedan gå upp och ta morgonbussen 05.25.
Sug.

I Söndags var det bara att kliva upp halv nio, efter ca tre timmars sömn på vardagsrumssoffan (kom inte längre än så :/ ).
Något superduperjättejätteskittrött och med ingen ork alls, åkte sofian, modern och mormodern in till stan, för att möta upp andra små fina släktvänner.

Åka vidare till Sickla-köpcentra (som mamma säger..) köpa julklappar och fina örhängen.
Äta restaurang.
Gå runt och förnstershoppa.
Åka vidare till Hasseludden.
Spa hela dagen + sova över.
Frukter, zenmeditation, kimonos, 40-gradiga källor, ångbastu, sushi, japansk buffé, qi gong...
Efter en första vistelse på ett spa kan jag ge det :
4/5 brödrostar!

Idag kom vi hem först vid tre-tiden efter en underbar frukostbuffé (JAG ÄLSKAR FRUKOSTBUFFÈER!!!) . 
En väldigt trött och orklös dag då febern besökte en.
Väl hemma blev det att gå och lägga sig en aning för att sedan ta tag i det som jag skulle ha gjort för längesedan.

Fysikhelvetet.


Nej, dags att räkna lite kanske.
Annars kommer jag bara ångra imorgon att jag satt och skrev det här istället för att räkna den där uppgiften som jag inte klarade på provet.

Nej, som jag brukar försöka intala mig själv:

Man kan bara göra sitt bästa.



...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0