Sofia

Hon är rätt cool den där bruden.

Gah. Det känns som ungefär alla i hela världen är sjuka just nu. I alla fall alla i min närhet. Och går man inte och drar på sig en förkylning på egen hand så blir man självklart smittad till en. Lovely.

Men nä. Nu ska vi inte vara såna. Snart är det ju jul. Och apropå det så har jag redan kirrat alla julisar. Mhm, you heard me. Jag är KLAR. Helt sjukt. Men men, är man en hejare på att skriva ner listor på allt som kommer upp i ens hjärna vad gäller typ mat, att-fixa-grejer, att-plugga-listor och julklappslistor så går det undan när man väl tar tag i sig själv och går ner på stan och stryker allt på listan.

Nä. Nu ska jag snora ner sängen och tycka synd om mig själv. Tja.

Jajjemen. Jag håller på att lära mig spela gitarr.

I och med att jag alltid (och då menar jag verkligen alltid) fick hålla i en gitarr när vi körde låtar på musiken i gymnasiet, så har man ju några ackord kvar i fingerspetsarna. Men några nya har jag lärt mig. Och fler ska det bli. Jag ska fanimej lära mig det här instrumentet utantill nu när jag har en gitarrspelande pojkvän, det vill säga det finns alltid en gitarr till hands var man än är.

Ska gå och leka lite Winnerbäck nu tänkte jag. Ciao.

Jahapp. Idag blir det öl öl och lite mer öl. På orvars också, av alla trevliga små ställen som serverar den fantastiska drycken. Orvars tillhör lätt den listan på de mest underbara ställen som finns. Så skönt häng. Billig öl. Underbara människor. Mysig stämning. Bra musik. Vad mer kan man begära liksom? 

Det kommer bli en awesome kväll.

Det är något som har hänt på blogg.se eftersom man uppenbarligen inte kan ha mellanslag mellan styckena längre. Vilket suger ganska så hårt. Graahhhhww.

Woop.

Idag stod innebandy på schemat för de treor som valt idrott och hälsa B-kursen på WGY. Med andra ord, jag höll i lektionen. Och det är verkligen inte så lätt som man tror ska jag säga er, ickeblivande lärare. Stämbanden är något som kommer bli utnyttjade i framtiden, det är ett som är säkert. Namn, är närapå omöjligt att lära sig då alla ungar oftast är i konstant rörelse och aldrig står still. Sen att faktiskt få tempo i alla övningar man gör. Det är antagligen det svåraste. Att alla presterar sitt yttersta räcker oftast inte till för att tillfredsställa alla i salen. Nä, det är en utmaning det där, med att vara lärare.

Aja, skit samma. Idag är det alltså en gammal hederlig NV-pubrunda som gäller. Dvs, alla som gick NV på mitt gymnasium och som då fortfarande studerar ska köra en runda bland nationernas barer. Awesome. Får se om jag tar mig dit. Måste nog dö lite i sängen först.

Natti.

Gah. Det är så sjukt kul. Jag och grabbarna har börjat spela detta på vardagskvällarna. Rekommenderas sjukt. Old memories!

Baba.

Helgen som gick, var något utav det konstigaste men också den trevligaste helg man kunnat tänka sig. Fredagen bestod som sagt utav lite skola, lite innebandyspelande, lite Daniel-socialiserande och ätande med Christians päron. Lite film på det. Myspys. 
Lördagen som egentligen skulle bjuda på säsongens viktigaste match, som istället blev inställd bjöd på lite boländer-shopping, lite fotboll, lite förfest med en massa ölspel på studentvägen samt utgång på Västgöta nations klubb. En annorlunda kväll som avslutades på akuten.

Christians kompis började nämligen spy blod på nationen. Så det var inget mer än börja vandra. Alltså blev min akuten-oskuld tagen den natten. Flera gånger om. Alla säger att dom är sega på akuten. Det har jag hört förr. Men fan inte såhär sega.

Två personer sitter i reception när vi kliver in. Vi går fram till en av tjejerna och berättar vad som hänt, hon säger att vi ska sitta ner. Det är en person till i väntsalen. Christian försöker lätta upp den gråtande(jag satt och bölade) stämningen med lite ringkastning på flaska. Två timmar hade gått.

Jag blev förbannad och gick fram till receptionen igen. Frågade om vi sitter här i onödan. Hon sa bara "ni kan inte skylla på mig..blabla..ni får gå in och fråga dom". Gå in och fråga dom? Kunde du inte gjort det själv för två timmar sedan din idiotjävel? Varpå jag och Christian går in genom akut-dörrarna, går fram till en disk, blir vidareskickade till en tant, hon säger att det är inte hennes ansvar...blabla...vi frågar om vi åtminstone kan få en säng åt vår vän. Det kanske skulle gå att ordnas. Och jodå. Efter två och en halv timmes väntan på något som vi själva skulle kunnat ordna fick han till slut ligga ner och vila. Efter ännu en timme dök samma tant upp och tog blodprov på honom. Sen var hjälpen slut. Ingen doktor som kom. Ingen som berättade något. Eller ens frågade något. Utan vi fick ligga där alla tre, hela natten utan någon som helst jävla hjälp. Vilken akut va. Det är ju fanimej bedrövligt. Jag önskar vid gudarna att jag aldrig någonsin mer behöver åka dit. Aldrig.

Så. Det var den uppsatsen. Nu ska jag försöka lägga min ilska på uppladdning inför match istället. Ikväll är det Gottsunda som ska få förlora tre poäng.

Ciao!

Jag gillar att jag skrev den 27 oktober att det inte håller längre, det här med uppdaterandet. Idag är det den 11 november. Nu är det alltså skärpning på riktigt.

Den verksamhetsförlagda utbildningen (praktiken) har nu tagit sin början. Så redan vid sju-snåret satt jag på 804:an påväg till vackra Enköping i måndagsmorse. Underbar känsla. Gymnasieskolan, vid namn Westerlundska var i ungefär samma skick som jag lämnade det förra vintern när jag hade min matematiska vfu just där. Men nu är det ju faktiskt på idrott som fokuset ligger. 

Tre veckors pedagogska utföranden, lektionsledanden, auskultation, intervjuer, fysiska aktiviteter, skrivanden och kaffedrickande framför mig. Kan bli riktigt riktigt kul. 

Idag är det ju fredag också. Utgång? Nä. Inte idag. Istället blir det trevligt ätande och socialiserande med min Christian och hans norrländska föräldrar. Har väl en och annan fjäril i magen för det. Det går nog bra. Har hört att man bara ska vara sig själv typ. Får väl köra på det då.

Woosah!