Depression i första klass.

Jag har nog aldrig känt mig så nere som nu.
Det förvånar en själv att man kan gå så långt ner på humörsskalan. Visste inte ens att den kunde gå såhär långt ner. Osäker, ostabil, svag, blandad av tusen känslor som fyller en varje morgon man slår upp ögonen. Jag vet inte hur jag ska reagera och känna längre. Det är svårt. Enligt många är man stark innerst inne. Jag vet inte om jag är så stark. Jag känner mig svagast i världen just nu. Det är som att jag vill gå någonstans, till ett säkert och tryggt ställe, men jag hittar aldrig dit, och jag vet inte om jag kommer göra det heller.

Jag tycker inte om mitt liv just nu. Tur att det finns vissa saker som gör att man hänger i i alla fall.

kram.

Kommentarer
Postat av: En knasig arab!!

"Det är alltid mörkt före gryningen."

2008-10-06 @ 15:58:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0