Sofia

Men ÄNTLIGEN HEMMA.

:D

ÅH.
En vecka i Dalarna är verkligen som en vecka på en liten ö i stilla havet.
Man ingen koll alls på vad som händer där hemma.
Jag hatar det.
Att inte ha koll på saker och ting.
Och vad folk gör.
Jag vill veta sånt.
Det är kul.

Men som sagt nu är jag hemma iallafall.
Efter en hel veckas (okej då, fem dagars) kanasta-spelande, långa promenader, shoppingturer, filmer, skidskytte-hejande och ätande av god mat i det lilla Rättvik så bar det slutligen av hemåt för Sofian, Andreasen och Josefinen som hoppade på tåget vid ett-tiden.

I för sig så kan det vara ganska så skönt att komma bort ett slag.
Från all stress, press, pina, ostädade rum.. jaa det mesta som är jobbigt.
Men som man brukar säga så står jag nog också för uttrycket borta bra men hemma bäst
, för det stämmer verkligen alltid.

Tyvärr så skedde en liten liten jätteirriterande incident i början av min sportlovsvecka.
Och jag blir så jävla förbannad när sådan skit händer.
Att det finns sånt folk som bara vill förstöra för andra..
Så jävla onödigt.
Så nu är jag så gott som död.


Ååh.
Jag orkar verkligen inte.

Ibland skulle man så himla gärna vilja ha den förmågan att kunna spola tillbaka tiden.