Sofia

Dag 3 och för den delen den sista dagen någonsin för mitt skinn i storvretacupen, avslutades väldigt läckert enligt mig.

Till en början spöade vi Hagundas damer på morgonkvisten för att därmed ta oss till el finale. En final som spelades i Fyrishovs A-hall och som bjöd på en rafflande match mot Björklinge IBK som innehöll en kämparanda utan dess like. Efter ungefär en miljard chanser (kändes det som iallafall) som vi skapade så ville bollen tyvärr inte gå vår väg. Det vill säga in i kassen.

Istället slutade el finale med ynka 2-1 till Björklinges damer, och vi storvretabrudar, vi fick nöja oss med silvret för den här gången. Dock inte fy skam. Den här matchen visade nämligen att vi har en förmåga att aldrig ge upp hoppet och aldrig sluta jobba förrän slutsignalen når våra öron. En förmåga som är mer än guld värd.


Så som sagt, med en sjukt bra avlutning på den här cupen som jag alltid kommer att minnas är det dags att tacka för mig och gå åt sidan för de yngre spelarna. Fan vad ni är bra tjejer, jag säger då det.