Sofia

Igår var jag på mitt livs andra faddermöte. Ett lite mer givande möte än det första, men minst lika kul. Alltid roligt att vara på samma ställe som minst 50 andra personer som man tycker väldigt väldigt mycket om.

I alla fall, jag alltså bli fadder i höst för nyblivna, nyfikna och sugna lärarstudenter under något som förut har kallats för nollning* men som i dagens läge heter inspark (mycket viktigt att poängtera).
Min nollning inspark i höstas var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Vänner för livet och sjukt trevliga stunder tillsammans som var helt oslagbara. Får se om det ens går att göra det bättre i år (klart det går).

Förra årets tema (som innebär att man bär en klädstil som tilltalar temat i sig) var film, i år sätter man ribban snäppet högre och kör på musik. I min faddergrupp ska vi köra på 90-talets favoriter vilket kommer helt fantastiskt. Jag ser redan fram emot min utstyrsel, E-type och Sporty spice.

* Älskar att alla (inräknad mig själv) som man fått frågan om vad nollning egentligen är verkligen tror/trodde att man blir tvingad till saker, och att alla får stå och se på och skratta åt en. Låter ju helt sjukt. Om någon skulle göra något sånt idag så tror jag inte att man skulle få vara med längre. Man skulle bli skjuten, minst.