Sofia

Ibland blir jag bara så in i helvete förbannad. Har bara varit hemma i två dagar i rad än så länge och jag börjar redan förvandlas till ett freak.

I vanliga fall brukar inte Jacob-ponken ha verksamhetsförlagd utbildning i 3 alldeles för långa veckor, det vill säga att mitt vanliga tillhåll i hans lägenhet är nu förflyttat till hemmet. Det vill säga att jag måste umgås med min familj vare sig jag vill det eller inte.

Dag ett och två, alltså igår måndag och i söndags gick det riktigt bra. Mysmiddag plus film med folket fastklistrade i soffan. Men idag var dagen då jag påmindes om varför jag håller mig till Jacobs lilla etta så gått jag kan.
HATA detta eviga jävla tjat som föräldrar är experter på. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Herre min skapare, att de ens orkar? När går gränsen för att de slutar bry sig? Jo, när man flyttar hemifrån.

Det vill säga det är bara en tidsfråga tills jag packar mina väskor och far min kos.


Tack för avreaktionen

/S.