en liten uppsats om akademiska sjukhusets jävla akutmottagning

Baba.
Helgen som gick, var något utav det konstigaste men också den trevligaste helg man kunnat tänka sig. Fredagen bestod som sagt utav lite skola, lite innebandyspelande, lite Daniel-socialiserande och ätande med Christians päron. Lite film på det. Myspys. 
Lördagen som egentligen skulle bjuda på säsongens viktigaste match, som istället blev inställd bjöd på lite boländer-shopping, lite fotboll, lite förfest med en massa ölspel på studentvägen samt utgång på Västgöta nations klubb. En annorlunda kväll som avslutades på akuten.
Christians kompis började nämligen spy blod på nationen. Så det var inget mer än börja vandra. Alltså blev min akuten-oskuld tagen den natten. Flera gånger om. Alla säger att dom är sega på akuten. Det har jag hört förr. Men fan inte såhär sega.
Två personer sitter i reception när vi kliver in. Vi går fram till en av tjejerna och berättar vad som hänt, hon säger att vi ska sitta ner. Det är en person till i väntsalen. Christian försöker lätta upp den gråtande(jag satt och bölade) stämningen med lite ringkastning på flaska. Två timmar hade gått.
Jag blev förbannad och gick fram till receptionen igen. Frågade om vi sitter här i onödan. Hon sa bara "ni kan inte skylla på mig..blabla..ni får gå in och fråga dom". Gå in och fråga dom? Kunde du inte gjort det själv för två timmar sedan din idiotjävel? Varpå jag och Christian går in genom akut-dörrarna, går fram till en disk, blir vidareskickade till en tant, hon säger att det är inte hennes ansvar...blabla...vi frågar om vi åtminstone kan få en säng åt vår vän. Det kanske skulle gå att ordnas. Och jodå. Efter två och en halv timmes väntan på något som vi själva skulle kunnat ordna fick han till slut ligga ner och vila. Efter ännu en timme dök samma tant upp och tog blodprov på honom. Sen var hjälpen slut. Ingen doktor som kom. Ingen som berättade något. Eller ens frågade något. Utan vi fick ligga där alla tre, hela natten utan någon som helst jävla hjälp. Vilken akut va. Det är ju fanimej bedrövligt. Jag önskar vid gudarna att jag aldrig någonsin mer behöver åka dit. Aldrig.
Så. Det var den uppsatsen. Nu ska jag försöka lägga min ilska på uppladdning inför match istället. Ikväll är det Gottsunda som ska få förlora tre poäng.
Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0